Gränslöst lärande

Bilden kommer från flickr och ägs av ToniVC

Det är något stort på gång i skolans värld.  Förändringens vindar blåser och nya tider väntar. Nygammal läroplan, ny skolag och nya kursplaner.  Mitt i allt ska ett nytt avtal  för lärare förhandlas fram. Lärarnas tid diskuteras flitigt och så också sommarlovets vara eller icke vara.  Ska lärarna  ha kvar  sin ferieanställning eller börja jobba 40 -timmarsvecka? Lärarförbunden argumenterar för sommarlov  bl.a. med motiveringen att lärarna vill vara i skolan när eleverna är där. Självklart ska lärarna finnas tillgängliga i skolan när eleverna är där!  Jag skulle vilja vända på tankesättet : Varför förändrar vi inte arbetstiden för eleverna först? Vad  är det som säger att vi måste ha två terminer och sommarlov så länge? Det är ju fullständigt opraktiskt och mycket av skolans och elevernas  energi och resurser går åt till ”start och landning”  under läsåret.   Själv anser jag att sommarlovet ska bort och att ny terminsindelning bör införas.

I min drömskola finns ett helt annat terminsystem som är anpassat efter dagens samhälle och dess elever.  Kanske pågår verksamhet i skolans värld hela tiden, fast med roterande ”skoltid”.  Kanske arbetar man ibland hemma fast uppkopplad via Marratech eller något annat digitalt mötesverktyg. Ett  sådan skolorganisation kräver ett helt nytt synsätt både kring  elever och lärares arbetstid.    Det krävs också att vi tar en djupare funderare över vem skolan är till för, hur vi vill att den ska organiseras , vilka målsättningar vi har med elevernas lärande och SEN väljer vi metod för hur detta ska gå till.

Här och nu ha du och jag en chans att skapa den skola som vi vill att framtidens barn ska ha. ! Den skola som  är med och skapar kunskap vars innehåll eleverna  finner meningsfullt och angeläget och berör dem .  En skola där eleverna lär för framtiden och där lärandet är gränslöst på så sätt att varje lärsituation får den organisation som är mest lämplig . En skola som själv ständigt är beredd att lära om och lära nytt.  Likt en kunskapens riddare ständigt rustad med rätt ”vapen” .En skola som har förstått att arbetar man med framtid så måste man våga tänka framtidstankar och framtidsorganisation.  Det får inte ta för lång tid eftersom dagens elevers skoltid inte går i repris….. Framtiden har ingen ”svt-playknapp” Vi kan inte fortsätta organisera oss som när folkskolan infördes 1842!

/Malin, som gärna släpper sommarlovet, klassindelningen och inför en skola som lever, sjuder förändras och ständigt förbättras. Helt enkelt  en  gränslös framtidsskola!

Bilden är CC-licenserad och tillåten att publicera. Klicka på den så kommer du till upphovsmannen Wesley Fryer.

Länge har vi talat om att   skolans språkutvecklingsmetoder behöver vidgas och förnyas. Nya medier påverkar och formar barnens läsutveckling på ett icke linjärt sätt.  Bredbandsbarnen växer upp med en medievana och navigeringskunskap på Internet. De möter tidigt många olika typer av texter som kräver helt olika lässtrategier. Många texter är skrivna på ett sådant sätt att en analys, slutsats   och ett personligt ställningstagande krävs för att man ska kunna ta del av informationen på ett vettigt sätt. I alla fall krävs dessutom en stor förmåga till kritiskt tänkande. Denna typ av läsning är mycket mer avancerad än den traditionella. Precis som allt annat som är avancerad så krävs det träning för att utveckla kompetens inom området.

På fackspråk kallas detta vidgade sätt att tänka kring läsning/lärande för  digital literacy . Denna typ av läsande/lärande  dyker upp i alla skolans ämnen och kräver att man jobbar   aktivt utifrån ett digital literacy-perspektiv med  alla texter/faktakällor som ingår i eleverna undervisning.  Problemet är att skolan fortfarande i stor utsträckning undervisar  och bedömer barnen utifrån traditionell textläsning och  då endast i ämnet svenska. Många lärare vet tyvärr inte ens om att det finns något som heter digital literacy och då är det inte så lätt att arbeta med den typen av textläsning! Eleverna lämnas i allt för stor utsträckning ensamma i sin  kunskapsutveckling kring digital literacy. Ingen i skolans värld har ett tillräckligt  tydligt ansvar för detta  och arbetet med digital literacy tenderar att hamna mellan stolarna. Våra elever får  i dag inte den träning i mer avancerad läsning som de  så väl behöver.

Nu i veckan kom en  tydlig fingervisning från skolverket om att det är dags för oss alla att förändra läsandet och textarbetet, så att våra elever blir mer förbereda för den framtid som väntar dem.   Slutsatsen i rapporten Fördjupad analys av PIRLS 2006 (utgiven mars 2010)   som handlar om texters, textuppgifters och undervisningens betydelse för elevers läsförståelse är klockren:

”Svensk skola ger eleverna en grundläggande läsförmåga men eleverna får inte tillräckligt stöd för mer avancerad läsning. Det räcker inte att barnen i svenskundervisningen knäcker läs- och skrivkoden. Alla lärare, oavsett ämne, har ett ansvar för att eleverna lär sig att läsa och skriva på ett reflekterande sätt”.

Så rektorer, pedagoger och andra aktiva i skolan. Det är dags att vi tillsammans läser på så att vi kan förändra läsandet  och förbättra elevernas kompetens inom detta. Börja  gärna med skolverkets  lättlästa artiklar kring läsning i förändring. Vi behöver också omfördela och tydliggöra ansvaret kring digital literacy och  lägga in det i våra lokala pedagogiska planeringar. Det räcker inte längre med att svenskämnet jobbar med textanalys, utan det måste ske i alla ämnen. Här är ju ämnesintegreringen mer eller mindre ett ljuvligt måste .

Bilden kommer från Flickr och ägs av Emurray. Här hittar du mer info om upphovsmannen .

Den svenska skolan står inför fantastiska utmaningar! IUP som praktiskt redskap för den egna lärprocessen, formativ bedömning som pedagogiskt verktyg, digital kompetens och en vidare syn på elevers lärandemiljöer är några av de områden som vi tillsammans måste förbättra för att hjälpa eleverna att nå den kompetens som de i framtiden kommer att behöva. Det gäller att skapa en skola som eleverna upplever är så viktigt att de inte vill missa en endaste minut av, eftersom att de känner att det som händer där är viktigt och angår dem.  För att lyckas med det måste vi våga tänka annorlunda och inte vara rädda för att pröva nya, elevintressanta vägar. Men vi måste också våga ta det nödvändiga  hoppet från teori i till praktik. Det är dags att hoppa! Frågan är bara hur vi får alla att våga?

Jag tror att  delar av lösningen ligger i det pedagogiska ledarskapet på organisationsnivå. Monica Thörnsen (forskare vid Umeå universitet) har deltagit i en stor internationell studie om just detta. Hon menar på att en skolans framgång hänger mycket på hur mycket den pedagogiska ledaren ”lägger sig  i ” det praktiska arbetet. Studien har fått namnet Structure, Culture, Leadership -prerequisites for successful schools? Läs gärna mer om den  här!

Drivet till all skolutveckling måste komma inifrån.  Men det kräver en skicklig ”regissör” i form av pedagogisk  ledare. Denna ledare  måste ha en tydlig  vision kring hur  hon vill att skolan ska fungera för att eleverna ska uppnå optimalt lärande. Hon måste också ha en strategi för hur hon tänker genomföra sina utvecklingsområden och hur hon tänker ”hoppa” från teori till praktik och självklart modet att genomföra detta.  Då finns  det stora möjligheten att skapa lust och intresse  för förändringar hos personal och elever.   Jag tänker bli en sådan pedagogisk ledare i framtiden. En som   vågar hoppa och  givetvis visar vägen genom att hoppa själv först. Behöver bara träna lite till först )!

/Malin